Det här dramat utspelar sig för en herrans massa år sen, under den tid som jag gärna refererar till som "dom tidiga punk-åren". Det var då vi var yngre och festen var i centrum för konserterna.
Det finns en miljon såna här historier från den tiden, men här är en av dom.
Det här är vad som har kommits ihåg, blivit återberättat och i stort sett hur det gick till. Så ordningsföljden kan vara lite rörig.
Mobbade Barn hade blivit bokade till Hultsfred år 2000. Ingen av oss hade gjort en stor spelning förrut och ännu mindre varit på festvial. Så jag och Seron beger oss från våra respektive hemstäder ner till Göteborg för att träffa Pst, Leo och Dj Dainja på tisdagen,
för att sen på onsdagen bege oss av in en buss som Pst's gode vän Mats har styrt upp, mot Hultsfred, så vi kan ligga redo i startgroparna när festivalen väl bär av.
När vi kommer till artistincheckningen i Hultsfred så inser vi att vi har fått ett 10-tal extra "gästbiljetter" så jag är snabb på telefonen, ringer Öris i Lund och säger att det bara och slänga sig i bilen och komma till Småland nu på dirrrekten! Han säger att han ska bara jobba klart dagen, så kommer han tidigt tordag.
Resten av kvällen urartar i en spritdoftande missär där jag och Pst bland annat uppfinner drinken "
Körgosser", självklart döpt efter Kör-gossarna i Mobbade Barn.
-
Recept för en snabb och effektfull Körgosser1 stor del vodka (vilken som helst har det visat sig)3 lite mindre delar Aurora (svartvinbärsvin)1 stycke cigarett i mungipan-Jag vaknar upp på torsdagen, sliten som så innihelvete, i ett litet tvåmannatält, tillsammans med Pst och Yogi. Kryper ut och kollapsar en halvtimme i solen utanför den lilla ångestkåpan som vi legat och jäst tillsammans i.
Jag och Seron, som på den tiden var extremt panka och två ganska sorgsna figurer, hade tillsammans kanske 500-600 kr emellan oss, så hur vi hade tänkt klara av festivalen var fortfarande ett stort frågetecken. Men vill man, så kan man.
Jag väcker Seron, och han är exakt lika sliten som jag är, men vi vinglar iväg för att hitta nån som kanske sitter och dricker en bira eller kanske sitter och tar sig en välförtjänt liten joint så här på torsdagsmorgonen. Vi lämnar artist campingen för att sticka bort till Dj Jayzon som vi visste hade slagit upp sina grejer en kvarts promenad från oss. På väg dit passerar vi en stackars punkare som ligger helt utslagen på stigen mellan vår camping och Dj Jayzons. Jag och Seron pekar och skrattar och säger till oss själv; "nu jävlar är det festival".
Vi kommer fram till Dj Jayzons crew, men allihopa är fortfarande helt utslagna och vi lyckas liksom inte riktigt få kontakt med någon av dom (vilket egentligen inte är ett dugg konstigt 10.30 på förmiddagen). Så vi börjar och gå tillbaka till våra tält, när vi passerar punkaren som låg däckad på stigen, då vi ser att han har rullat över och lagt sig på rygg och ur fickan på hans munkjacka så har det ramlat ut en stor påse weed! Jag och Seron tittar på varandra, skrattar högt, rycker påsen och springer tillbaka, så fort vi bara kan - nu var liksom halva festivalen redan fixad! (red. anm. Har Gud glömt den påsen David?)
Från och med att Öris anländer på torsdagen vid lunch, så går allting bara rakt utför. Inte för att just han anländer, utan det var lite så vi jobbade på den tiden. Vi kollapsar och ballar ur i det enda fylleslaget efter det andra. Gärna flera gånger om dagen, som det videoklippet när jag och Öris battlar varandra på Hultsfred vittnar om tyvärr.
Jag har bara svaga minnesbilder av hur Musikbyrån t ex ska göra en intervju med mej och Öris, och reportern tittar på Öris och säger: "och du är?", varpå han tittar på mej, tittar på henne och bara går iväg. Så jag tittar på henne, utan att säga ett ord och går åt andra hållet. Haha Kanske inte hur jag skulle sköta det hela idag om man säger så.
Har även svaga minnesbilder hur jag och Öris hör Rusiaks "HipHopper" spelas högt i ett tält, där nån Dj spelar, vi hoppar in, skriker "Mobbade Barn What!? Mobbade Barn What!?", välter en högtalare och försvinner iväg med en platta öl. Vems öl det va och vem som spelade har vi inte riktigt fått nån klarhet i.
Även svaga minnesbilder av hur jag, Seron och Öris står och brölar på nån Mazy spelning, som sen Marimba Rooney skrev skit om Pst för.
"skriv inte att jag var nånstans där jag inte vaaaaaaaar...."Svaga minnesbilder av hur Seron och Young Zee sitter och freestylar, när Seron plötsligt börjar lägga dissrader till Young Zee, framför alla oss och Outsidaz, varpå Zee avböjer den vrålhungriga värmlänningens försök till battle och freestylar vidare genom att säga nåt i stil "I don't wanna battle you etc..."
Det roliga var att det enda jag och Seron lyssnade på under den tiden var Outsidaz, vi tyckte dom var så fruktansvär feta, så när dom ringde upp oss dagen efter vi hängt med dom, så blev vi inte lite peppade. Självklart var det för att vi hade weed, men det sket vi i. Pace Won och Young Zee var the shit på den tiden, så ville dom kunde dom gärna få röka med oss. Så shoutout till däckade punkarn som "hookade" upp oss.
MBMA spelningen i sig var katastrof, ljudet var paj, det var för mycket folk på för lite plats, det var totalt kaos. Alla andra år vi spelat har varit skitfeta. Men 2000 fanns det inga gränser för galenskapen. Chauffören Mats och Öris satt på scenen och drack under konserten. Mats spydde på säkerhetsvakterna - bokstavligen. Nålarna hoppade på skivspelarna, allt gick på sniskan men faaan vad kul det var.
Nu hade jag nog en poäng med allt det här när jag började skriva det, men den kan ha gått förlorad på vägen. Tror det jag försökte säga från början var; fan vad långt man kommit och ändå har vi bara börjat.
