Myror i brallorna.

När det ändå har varit lite prylsnack idag så måste jag ta det här.

Jag bodde ihop med en polare (Bokis, nämns i Tji Mitt Namn) för ett par år sedan. Vi hade en fyra mitt inne i Uppsala. I ärlighetens namn så låg den ovanpå Stockholms Nation innan vi båda flyttade därifrån. 40 kvm terass uppe på taket. Det såg iofs förjävligt ut, men vi tyckte det var ballin'!

Är man "sambos" och har stor lya så måste man ju givetvis ha ett husdjur, så resonerade vi iallafall. Så jag och Bokis gick runt i djuraffärer runtomkring i Uppsala och kollade på ödlor, men njae, kollade på sköldpaddor, men icke, kollade på fisk, men njae... Så efter en veva runtomkring på stan så kom vi ändå hem tomhänta. För vi ville ha något som skötte sig själv, för varken jag eller Bokis är kändisar inom "hålla-någonting-helt-eller-vid-liv-scenen". 

Sen en dag ett par veckor senare sitter vi och surfar runt på nätet och hittar EXAKT vad vi letat efter; EN MYRKOLONI! 

Det var som en 20X30 cm mini akvarium, fyllt med blå gelé innuti. Tydligen ska NASA (yeah right!) använt liknande gelé när dom gjort tester på hur myror klarar sig i rymden, för att förutom att bygga gångar i gelén så får dom även i sig näring och vatten genom den. Dessutom, så plockar myrorna ut dom myror som dör nere i gångarna så man kan plocka ut dom själv på toppen av kolonin. 

Alltså skulle jag och Bokis kunnat leka gudar hela dagarna och kolla på våra slavar, utan att behöva sköta nånting. Iallafall enligt förpackningen...

Nåväl. Vi slängde oss över skiten och beställde den på studs från nätet. Fick hem den, men insåg att det var oktober och att det skulle bli jävligt svårt och få tag i myror och fylla den med. Så jag och Bokis fick ytterligare en gång lägga ett varv på stan för och KÖPA MYROR! Minerna på butiksägarna såg bara underligare och underligare ut allt eftersom dagen fortlöpte.

Dagen slutade utan myror.

Månaderna gick och tidigt en morgon i april vaknar jag av att Bokis vrålar; nu har jag löst det Johan, nu har vi husdjur! Jag springer ut ur mitt rum och ser hur han har fångat myror och fyllt den där blåa, nu mera dammiga, konstiga rymdlådan som skulle funka som koloni, med myror som kryper omkring i den. 

Fan vad fett, nu har vi djur liksom! Båda skrattar som fan och går ut i köket för att göra iordning något och äta, när vi sen kommer in i vardagsrummet så inser vi till vår stora fasa att myror tydligen behöver luft och det har "NASA" tänkt på. På vårat lilla insekts-terrarium finns det, visar det sig, ett litet hål som släpper in luft. Men tydligen släpper det lilla hålet även UT myror. Myrinvasionen var ett faktum. 

Där började vi en lång och hård kamp mot myrorna, som inte slutade ordentligt förrän efter sommaren. Eftersom myrorna hade direktkontakt med den lilla koloni som levde på våran terass, så fick dom snabbt back-up och förlorade inte slaget förrän chilipulver och myrgift distribuerats runt om i hela lyan.

Hursom. Skaffa inga myrkolonier. Don't belive the hype!